Soll ich? // Ska jag?

Mittlerweile haben wir schon wieder Dezember... Kann mir einer sagen, wo die Zeit hin ist?

Doch mich beschäftigt eine ganz andere Frage - Soll ich Schule wechseln?
Die mich besser kennen, wissen das ich noch nie ganz zufrieden mit der Schulsituation war - und so frage ich mich immer öfters, ob ich den Schritt tun sollte. In meinem Kopft sind zwei Stimmen die andauernd streiten. Die eine meint, ich solle wechseln und mein Glueck an einer anderen Schule suchen. Die Gegenstimme ruft zugleich, ich solle Geduld haben und keinerlei Ansprueche stellen. Ich selber stehe dazwischen und weis bald gar nichts mehr... Ich fuehle mich wie in der Mitte eines Karusells, welches sich immer schneller dreht, mir wird schwindlig und merke, wie in mir leichte Panik ausbricht.
Eigentlich wuerde ich gerne die Schule wechseln, weil ich an meiner nicht wirklich zufrieden bin. In meiner Klasse habe ich noch keine richtigen Freunde gefunden und auch sonst passt das Bauchgefuehl nicht.
In Deutschland bin ich zehn Jahre lang gerne aufgestanden und zur Schule gegangen - hier ist Schule fuer mich das erste Mal ein roter "Pflichttermin" auf meinem Tagesablauf.
Gleichzeitig, bin ich ein Optimist. Ich mache mir jeden Tag aufs neue die Hoffnung, das es schon besser wird und sich alles regeln wird.
Erst sagte ich mir, warte den ersten Monat ab, warte bis zu den Herbstferien, warte bis du die Sprache besser kannst, warte bis Weihnachten - doch ich will nicht mehr warten - ich will das Leben zu 100% geniessen!
Ich kann nicht schreiben, wieso ich nicht einfach wechsle. Da ist etwas, was mich zurueckhält, wie wenn man sich nicht traut zu springen, bei einem Fallschrimspring. Man will endlich starten und doch traut man sich nicht den entscheidenden Schritt zu machen.

Eure Alexa ❤

På svenska:
Nu har vi december redan... Kan någon säger mej vart är den tid?
Men i min huvud är en annan fråga - en stor fråga. Ska jag?
Ska jag byt skolan?
Jag tänker på länge över den fråga eftersom jag är inte nöjd med min skola. Varje dag jag tänker om jag ska våga det.
In min huvud är två stämningen som bråka alltid. En menar att jag ska byt skola och förskök min lyck på en annan skolan. Men den motstämning ropa att jag har ingen tålmodighet och för högt anspråk. Och jag själv stannar mellan de två och har ingen aning. Jag känner mig typ jag står i mitten av en karusell och allt vrida sig fortare och fortare. Jag känner mig svindlande och får rädd för allt.
Egentligt vill jag gärna byt skola eftersom jag har fortfarande ingen riktig kompisar och min magkänsla passar inte så riktig.
I Tyskland jag älskade allt om min skolan. Jag gick tio åren varje morgon gärna till skolan. Men nu skola är en röd förpliktelsetid i min dagensplan.
Men samtidig jag är en optimist och hoppar varje dag att det blir bättre. Men först jag sade, väntar den första månad, väntar till höstlov, väntar till den tidpunkt var du kan bättre svenska, väntar till jul - men jag vill inte längre väntar - jag vill leva och njuta av min liv.
Jag kan inte skriver varför jag inte byter. Men där är något vad mig hålla tillbaka. Det är som den moment inne man springer hos ett fallskärmshopp - man vill men samtid man är rädd för att springer i osäkerheten.  


Kram Alexa ❤